Jag skulle alldeles...

...göra höstfint i alla rum här hemma.
...ta tag i psykologiläxan som skall göras innan måndag.
...söka den där tjänsten som jag kollat in.
...göra en sista höstrensning i alla rabatter.
...komma igång med träning.

Säkert en hel massa annat också som behöver göras, men det här var de viktigaste punkterna.
Bara det att jag är så trött. Har ingen ork alls.
Jobbar sex dagar denna veckan, men skall försöka bocka av några. Läxan och den där tjänsten måste ju fixas!

Nyårsplaner

Under flera år har vi åkt iväg över nyår. Båtkryssningar, både med vänner och bara maken och jag. Jag tycker det är väldigt skönt att åka iväg då... Bara äta gott, dansa, dricka bubbel, skåla in tolvslaget, och sen krypa mer mellan härliga hotell- (eller hytt-) lakan.
Vi har börjat att spåna även för i år.

 

Kryssning- Bekvämt med allt under ett tak. Bekvämt att ha allt bokat och betalt.
Vart? Till Kiel är ju bekvämast för oss... snabbt och lätt att ta sig till Göteborg. Också en mysig stad att gå i på vintern, inte så kallt. Båten känns lite i snålaste laget med utbudet på nöjesfronten.
Helsingfors? Längre (och dyrare) resväg till Stockholm. Helsingborg är även väldigt kallt på vintern. Båten är ju dock väldigt bra!
Cinderella? Åka ända upp till Stockholm för bara en natt? Det är väldigt hektiskt. Mycket ungdommar på båten...

Hotell- Kan också vara skönt.
Kollade runt lite vad vi kan få med Coop-rabatten, och Gothia Towers i Göteborg var med! Dock vet jag att det är väldigt dyrt att äta deras nyårsmeny... men man kan ju alltid gå ut och äta nån annanstans, och bara vara i deras fina bar på 23:e våning vid tolvslaget.
I Stockhplm fanns också många bra hotell att välja på...
Sen kan det ju vara mysigt med nåt SPA-hotell nånstans mer på landet också, bara det är lite underhållning på kvällen.

Nån som har tips att dela med sig av?
Eller, nån kanske som är sugen på att hänga på??

Jag har blundat färdigt!

När jag var liten så var jag mager. Det spelade ingen roll vad jag åt, jag gick inte upp i vikt ändå. De vuxna runtomkring tjatade om att jag skulle äta grädde och annat fett. Jag åt och led, men var lika mager ändå. Men fick ipräntat i ryggmärgen, att ju mer man äter, desto bättre är det. Och att äta fett, det är bara bra.

Smal var jag under alla ungdomsår, fastän jag åt onyttigt och aldrig tränade. Alltså var sånt onödigt att tänka på.

När jag vid 22 år ålder fått sonen gick jag ner alla graviditetskilon och 6 kg till i ett nafs. Utan att anstränga mig. Jag gick ner till 49 kilo, vilket givetvis var alldeles för lite. men hur jag än åt gick jag inte upp. (Jag är 166cm lång)

Efter jag fått dottern två år senare landade jag på lite mer normala 56 kg. Det höll i sig, utan att jag ansträngde mig, tills jag närmade mig 30. Då hade jag gått upp till ca 58kg.

Sen har kilona smugit sig på... halvkilo efter halvkilo.
Jag har fortfarande bilden av mig själv som smal, om än med "lite" mage. Bara det att numera stämmer inte den bilden överens med spegelbilden. Den visar en medelålders mullig kvinna, som kanske inte längre kan kallas "smal".
Nu häromdan såg jag en film som sambom filmat av mig och vår lilla guddotter när vi var och badade. Jag dog nästan. För jag är inte ens bara mullig, utan rent fet!!
Jag har legat på 62-63kg i flera år nu, men antar att det omfördelats. Mer fett än muskler nu liksom...
(Köpte BH i en "riktig" underklädesaffär förra veckan, och expiditen konstaterade att jag gått upp från D till DD/E...)

Hur skall jag göra nu då? Min hjärna känns ju som programmerad att jag är "duktig" om jag äter mycket.
Jag stoppar automatisk i mig, och mår bara dåligt efteråt. Jag kan smocka i mig en skål ostbågar utan att blinka, för att i nästa minut äcklas över vad jag gjort. Då slutar det oftast med att jag tar ett par nävar till som "tröst".
Hopplös, jag vet...

Sen lovar jag mig själv att nu, NU är det nog! Så "bantar" jag i ett par dagar, innan jag trillar dit igen.
Samma med träning. vet inte hur många ggr jag börjat... för att hålla på intensivt ett tag, och så blir det mer och mer sällan... för att till slut lägga av helt. Försöker att ta mig ut och gå. Visst, några ggr går det fint, sen blir det inte mer.

Kopplar mitt beteende till att jag var mager när jag växte upp, men det känns mer och mer som en dålig ursäkt.
Jag känner att nu är liksom botten nådd. Det är nu eller aldrig (ryyyys...)
vet bara inte hur jag skall få bukt med det. Det känns som att jag har försökt allt!

Ge mig Era bästa tips... snälla!

Snart verklighet...

(Givetvis skall jag njuta och äta gott i Turkiet, där rör man sig, går och simmar så mycket. Men när jag kommer hem är det "No more Kebab")

Inga barn längre!! Panik!

Alltså, i dag känner jag mig gammal!
Jag har inga BARN längre!!
För i dag blir dottern myndig...

Fattar inte... min lilla tös!
Nu skall hon ut på krogen både i kväll och i morgon...

**************************************************************************
Nåt annat jag funderat på är bloggläsande.
Jag läser inte många "storbloggar", utan uppskattar "småbloggar". Man får nu en helt annan kontakt, och blir ju nästan som lite vänner.
Men en stor blogg blir det ju så opersonligt! Inga kommentarer tillbaks och inte alls någon form av relation. Då kan jag faktiskt lika gärna läsa en tidning känns det som.
Hur tycker du?

Skulle jag..?

När jag ändå var där häromdagen passade jag på att få bytt min spiral också. Barnmorskan kollade mina data och sa att det säkert var sista gången jag behövde byta nu... Vaddå, om fem år är jag bara 47. Kan jag verkligen vara helt säker då? Man vill ju inte behöva gå och vara orolig liksom!
Jag känner mig ju inte i närheten av något klimaterie...
Jaja, det är ju som sagt fem år tills dess, så jag får väl kolla med dem igen då.

Bloggare- ett ointelligent släkte?

Många bloggar man läser ger en ofta goa skratt. Felskrivningar, konstiga formuleringar, egna ord och uttryck mm. Det verkar som många av de unga bloggtjejerna inte ens gått ur årsklass tre. Inte med godkänt i Svenska iaf.
En av alla roliga formuleringar läste jag i någons (Kan det ha varit hos bloggkommentatorerna?) kommentarsfält. Det var en diskussion om ett ämne jag inte längre minns. Men jag minns "slutklämmen" av en av dem som var med i diskussionen. Något i stil med:
"OK, tyck vad ni vill. Jag vilar min väska"

Jag vilar min väska!! Jag antar att det skulle vara någon översättning av Engelskans "I rest my case"..?
Jag fick mig i alla fall ett gott skratt! ;)

Case?

Täppan här hemma

Eftersom det upptäckts fuktskador i flera bottenlägenheter här, som tur är inte i våran, skall det grävas upp och dräneras runt husen nästa vecka. Det kommer att fyllas upp med grus, och jag var till en börjad djupt bedrövad... Min uteplats liksom!
Men sen hörde jag att de skall lägga plattor ovanpå gruset, så nu inser jag att det kommer att bli hur bra som helst!

Det kommer att grävas upp och läggas (nya) plattor där de gamla ligger och fortsatt åt höger och hela vägen in mot köksfönstret. Delar av häcken och syrenbuskarna närmast väggen kommer att ryka, och det var det som bekymrade mig mest. Men där tänker jag mig att sätta upp en skärmvägg och staket fram till häcken tar vid.

Rabatten under fönstret blir ingen förlust, den är ändå så bedrövlig nu. Och de växter jag vill rädda tar jag ner till stugan. Tänkte mig att ha några stora krukormed blommor i på plattorna och någon väggkruka på den vita balkongväggen.

Här blir det ju alltså nya fina plattor! (Betalda av föreningen!)

Bordet och stolarna som står där kommer jag att ställa på "nya altanen" under köksfönstret i stället, och köpa någon liten bänk att ställa framför "baltanen". Syrenbuskarna till vänster i bild skall jag höra med grävarna om de kan räddas... Hoppas på det, för de gör det till en mysig hörna! (Annars kommer jag allt att sätta nya.)
De gamla plattorna tar vi också ner till stugan. Det behöver läggas en liten "gång" mellas husen. Man går mycket där, och det blir lerigt.
Buster envisades med att vara med på bilden. Visst är han snygg när han är rakad? Grannbarnen skrattar åt honom ;)

Närmast gångvägen kommer gräset, den rundade rabatten och häcken att få vara kvar!

Jag ser nu att det snart är dags att klippa gräset... Våren tar sig! =)



Tänk rätt!

Jag har aldrig tänkt så mycket på det där tidigare. Hur mycket man själv påverkar med sin inställning och sina tankar. Men det senaste halvåret har jag verkligen FÖRSÖKT att tänka positivt! För, det mesta går faktiskt att se ifrån olika håll. Man kan välja om man vill se på något som negativt eller positivt. Och det KAN påverka hur saker blir!
Jag mår mycket bättre när jag ser möjligheter i stället för omöjligheter. Jag känner mig glad och är full av energi. Jag kan låta negativa saker "rinna av" på ett annat sätt än förr, för att i stället rikta min energi på viktigare saker.

T.ex om du söker ett jobb... Är du positivt inställd när du skriver ditt Cv och personliga brev lyser det igenom till den som läser det. Jag säger inte att du får jobbet, men chansen är bra mycket större!
Jag vet att jag sökt massor med jobb, och inte fått dem. Men kanske är det så att rätt jobb inte dykt upp än? Eller att vi nu är inne i en stor förändringsfas på jobbet, och att det kommer att bli jättebra!?

Ett annat exempel, hämtat från mig själv, är vad som skall ske med vår uteplats här hemma. Jag blev väl inte så jätteglad när jag hörde att den skall grävas upp, men såg sen istället möljigheterna. Så nu tror jag det kommer att bli jättebra! (Ett särkilt inlägg om uteplatsen kommer lite senare, jag har varit ute och fotat lite...)

Javisst, jag vet mycket väl att det inte bara varit mitt positiva tänkande som fått saker att gå min väg, men det känns ändå som att det hjälper till. Gå in med öppna sinnen, se möjligheterna så har du kommit en bra bit på vägen!

För visst ser du att glaset är halvfullt..?

Ett litet tillägg bara... Visst finns det saker man inte kan påverka. Men man KAN påverka hur man "tar" saker. Mycket i livet tycks negativt och meningslöst hopplöst. Men tänk då på att du går starkare igenom det! Det var inte bra det som hände, men du lär dig alltid något av allting, och du KAN BLI starkare, mer ödmjuk och kanske en bättre människa av att klara dig igenom livets svårigheter!



Kryddrabatt före och efter

I Lördags grävde och rensade jag ur en igenväxt kryddrabatt (eller vad jag skall kalla det) vid stugan.
Det som jag behöll var en stor gammal tuva med gräslök, två blåbärsbuskar (Tror jag att det är iaf.) och kärleksört där i mitten. Några krukor med utblommade påskliljor satte jag ner, och hoppas på tidig fägring i många år. (Inte själva krukorna förståss, utan lökarna!)
Jag skall sätta någon slags avgränsare runtom mot gräset och lite längre fram tänkte jag sätta basilika och kanske lite persilja.
Någon som har något annat bra tips?

Före



Efter

Nu är det snart dags för mig att åka mot ännu en kväll av jobb. Love it... NOT!



Kommentarer

Ibland, ja kanske alltför ofta, läser jag bloggar men inte har tid (ork?) att kommentera.
Ibland (ännu oftare?) läser jag, och skriver en liten kort tråkig kommentar, bara för att visa att jag läst liksom.
För jag vet ju hur trist det är att inte få några kommentarer.
Fast, är det kanske ännu "ofinare" att bara lämna en liten jättekort kommentar?

Nä, jag uppskattar alltid en kommentar. Hur kort den än är. Bara så jag ser att ni är där liksom!

Hur tänker du?

"Måsten"

När man jag är sjuk kommer jag alltid på allt som måste göras. Typ som helst skulle vart gjort i går!

Perennerna måste klippas ner.
Altanen behöver städas av.
Fruktträd vid stugan måste beskäras. Vad de nu är för sorter...
Herre Gud, vinglasen som står kvar här i bokhyllan skall ju packas ner och köras till stugan!
Fönstren här hemma (och i stugan också för den delen, fast där har vi inget vatten än) behöver tvättas.

Ja, jag kan fortsätta i all evighet. Men inte orkar jag göra något åt det nu.
Jag hade tänkt att åka till jobbet i morgon, på avtackning av chefen- har gör sista dagen i morgon. Men jag tror inte jag pallrar mig dit... Dessutom verkar det inte bättre än att jag får försöka ta mig till vårdcentralen i morgon. =(

Nä, nu skall jag ta tag i räkningarna i alla fall. Det borde jag väl klara av!

Bääääh!

Träningsvärk i hela bröstet av allt hostande, sårig i halsen av samma orsak, ja och så själva hostan då som sitter djupt nere i bröstet, ryggen har pajjat av allt liggande (Nej, inte SÅ, snuskhumrar!), muskelvärk i låren, en näsa som är igentjorvad av segt snor och en blixtrande huvudvärk.
Så ja, jag måste faktiskt få gnälla lite...

Så. Nu har jag gjort det!

Förövrigt så gillar jag den senaste Frank- Tele2-reklamen. Den där han åker och adopterar ett litet vitt lamm. Äh, jag gillar alla de där reklamfilmerna! Måste vara en väldigt bra reklambyrå där.
"Sony, I love youuuuu!"

Såg att han numera finns som gosedjur. Men för att få en måste man vara Tele2-kund. Jag är ju trogen Telia jag... Ja, elen får jag (får?) av Vattefall och ja, jag röstar på Socialdemokraterna också ;)
Men om någon från Tele2 läser detta, så skulle jag bli tacksam över en mjukis-Frank.
Om inte annat så borde jag vara värd det nu, efter att ha nämnt företagets namn hela tre gånger i detta inlägget!

Go´ kväll på Er!

Jag har fått flera kommentarer av folk som inte alls använderBloglovin´ (längre?)
Är det så? Är det lite förlegat? Finns det kanske bättre sätt att ha bloggkoll? (Kommer ni ihåg att det hette så förut?)
Hur gör du?

Sen har jag även grublat på en annan grej i kväll. Jag har fått frågan att ställa upp som kandidat till att bli Sekreterare i koloniföreningen. Ni som hängt med ett tag vet ju att jag fram till i våras var sekreterare i vår Brf. Där slutade jag ju för att jag inte orkade med allt jobb, och allt gnäll på "styrelsen".

Nu tvekar jag... Visst är jag sugen, jag gillar ju sånt. Men samtidigt är jag rädd att det skall bli mycket, vad skall jag säga, gnäll och "skitjobb". Med skitjobb menar jag att ingen vill hjälpa till att hjälpas åt. Men samtidigt är ju detta en mycket mindre förening, och det är inga fastigheter att sköta. Jaja, jag får se hur jag gör, har lovat att ringa tillbaks i morgon.

Att sörja över andras olycka

Under den senaste tiden har flera förhållanden i min bekantskapskrets spruckit.
Jag vet inte hur det kan gå till, men jag tar så illa vid mig. Blir nästan mer deppig än när mina egna tidigare förhållanden pajjat. Kanske är det så, att är det ens eget förhållande så känner man att det har varit dåligt ett tag. Att det inte är som förr. Jag själv har planerat och vetat om uppbrottet i månader innan, och uppbrottet har då varit ett steg ifrån något dåligt.
Gäller det då någon annan, så kanske jag har trott att allt varit bra, att de har ett fint förhållande. Och då kommer uppbrottet som en blixt från klar himmel för oss utomstående.

Själv så har jag det bättre än någonsinn i mitt förhållane! =)



Lycka!

När jag kollade på bloglovin´ nyss så såg jag att jag fått en ny följare under senaste veckan.
Tänk... fast jag knappt bloggade någonting alls då, så var det någon som klickade på knappen och la till min lilla blogg i sin lista! Vad glad jag blir!!

Hej och välkommen!
Hoppas att du inte blir besviken. Vinka gärna till och presentera dig! =)

Vill du också börja följa min blogg?
Klicka bara på tutten på tjejen till höger!

Så lycklig!

Jag vet att det kan sticka i ögonen på folk. Och jag vet att många säkert kräks åt att läsa... Men jag är så lycklig nu!! (Ni som inte vill läsa ett provocerande äckligt lyckligt inlägg kan hoppa över detta...)

Detta året har verkligen börjat helt underbart! Först sambons vinst. Därefter dröjde det inte mer än knappt två veckor innan den dök upp,  kolonistugan vi letat och längtat efter i flera år. Så kollade vi då på den i Onsdags, bestämde oss, och i dag blev den då våran!! det måste bara ha varit menat så

Vi skrev papper, förde över pengar och fick nycklarna i dag. Så nu har vi varit där och kollat runt lite mer. Hon hade lämnat kvar massor bra saker (Vi hade gjort upp så, att hon skulle lämna kvar det hon inte ville ha.) Ett litet köksbord med tre stolar, två (tre?) utebord, sju utestolar i trä med tillhörande dynor, nån solstol, en hel massa rejäla trädgårdsredskap och verktyg, en grill. I köket fanns ett par stekpannor, champagneglas(!) lite slevar och sånt...

Kanonbra att ha att börja med!!

Vi har också så mycket annat roligt att se fram emot nu. Till helgen den roliga parbowlingen med sambons jobb, en Tysklandsresa och en Göteborgsweekend med konsert i Mars.

Så hur det här året skall kinna toppa sin början, det vet jag inte!



Kan det vara åldern..?

Då var det dags för jobbarhelg igen då.*
Lite extra jobbigt känns det, för jag har en höft som börjat spöka... Känns helmysko, som att den glappr och så gör det ont som f*n! Prövar med Iprén nu, och skall även köpa Alvedon att kombinera med. Så skall det nog gå att jobba i helgen ändå!

*Jobbarhelg ja... Jag hittade faktiskt ett jobb att söka i går. Som Assistent/Telefonist. Skall bara få sonen att lägga in officepaketet igen på min dator som jag ju formaterade för ett tag sen. Annars kan jag ju inte skicka med CV och så.
Så då blir det för er att hålla tummarna för mig igen!

Flyt

Alltså det känns ju nästan overkligt det här...
med tanke på vad jag skrev förra onsdagen.
Får nog kolla platsbanken en sväng också.

Virrigt inlägg

ledig dag i dag... Tutteklämning de luxe (Jaja, mammografi då) väntar först. Sen lunch i grannstaden med dottern.

Och hela tiden snurrar tankar och bäddsoffor, andra möbler, växthus (HerreGud, jag har ju ett växthus också!! Vad skall jag göra där?), gräsklippare, plommonträd och vinbärsbuskar och målarfärg (Både storstugan och rummet i uthuset är rosa invändigt...) i mitt huvud. Jag hoppas att den lilla snön försvinner snart och att vi får en tidig vår!

Torsdag

... och jag har kvällsjobb att se fram emot.
Nu har jag slutbetalat våran Tysklandstrip vi skall göra i Mars, det känns skönt.
Jag har mycket kul att se fram emot!! Fotokursen börjar i Februari, det lutar år parbowling igen, utgång med bästa jobbarkompisarna för att fira flera födelsedagsbarn, Tysklandsresan, Göteborgsweekend med D.A.D-konsert... Det låter som ett par bra kommande månader!

Nu, lite kaffe innan det är dags att trampa mot jobbet.