Saker man vet

Tänk tanken:

Du har bjudit ett par vänner med åttaårig dotter på mat till påskafton.
Tidigare i veckan har du sprungit på (Mamman), som stressat frågar vad du skall bjuda på.
-"Påskmat", lite av varje, svarar du då. -Skönt, då kan ju (Dottern) äta något också, blir repliken tillbaka.
(Alltså, tösen är varken allergisk, diabetiker eller nåt annat. Bara bortskämt kräsen.)

I dag har du stått och gjort en Jansson till i morgon. (Eftersom du skall jobba i kväll, samt i morgon förmiddag vill du ha endel färdigt.)
När du stod och la på ansjovisen kunde du nästan höra (Pappans) röst: -Du har väl inte haft i för mycket ansjovis, för det gillar ju inte jag!?

Du vet också att (Mamman) kommer att rynka på näsan åt välkomstdrinken (och en hel del av maten), och lämna den halvdrucken. Likaså åt vinet som kommer att serveras till maten. Men att hon glatt kommer att suga i sig så många öl att (Pappan) kommer att bli sur. Om hon nu inte kommer att gå hem tidigt med en pigg och vilt protesterande (Dotter) som "måste hem och lägga sig".



Att man aldrig lär sig vilka man aldrig mer skall bjuda hem.