Tipsigt!

Häromdagen såg jag en kvinna som var med i nyhetsmorgon. Malin Sävstam, som förlorade sin make och två av sina tre barn i Tsunamin. Detta skrev hon några år senare en bok om.
Nu var hon med, för att berätta om sin nya bok, om hur hon åter funnit kärleken. Om skulden och de kluvna känslorna hon känt.

Jag fachinerades, och kom på att jag ju har den första boken. Jag köpte den på loppis i somras och hade den nere i stugan. Utan att läsa den, kände att jag inte var i rätt "mood". Kände då att jag inte ville låta olyckliga historier dra ner min egen lycka... (Jo, man får känna så ibland)
Men i går så var maken och jag ner till stugan, och jag passade på att plocka den med mig.
Jag har nu läst drygt halva boken, och har totalt fastnat i hennes fängslande historia!!
Inte alls snyftigt skriven, utan faktafylld, och berättat med ett varmt hjärta.

 

Nu måste jag vägen förbi Bokia när jag åker till jobbet, för att köpa hennes andra bok!