Sonen flyttar hemifrån, och maken och jag blir utan "hemmavarande barn".
Det känns lite... konstigt. Jag menar, i över 22 år har jag ju haft ansvaret för kidzen, och nu bor ingen av dem hemma längre!
Jag jobbar till 14. Sen har jag lovat att komma till nya lägenheten med lite nödvändigt. Alla basvaror och sånt där som är trist att handla bjussar jag på.
Efter 16 kommer maken med lastbilen, och vi kör möblerna.
Sen får väl jag bjussa på obligatorisk flyttpizza, för han blir granne med en pizzeria.
Spännande...
SvaraRaderaOch jösses vad ni ska kunna hitta på skojsiga saker nu...
Amen fatta vad mycket vi sparar in bara i hotellnätter... ;-)
SvaraRaderaJag kan tänka mig att det är en skräckblandad förtjusning när barna flyttar hemifrån.
SvaraRaderaJag tror det blir skönt, men det tar nog några år till för oss (de är snart 16 o 18)...