Kanske...?

Jag vågar inte ropa Hej ännu, men på något vis känns det som det peakat nu. Som att det sakta planar ut... kanske till och med vänder. Vågar knappt hoppas, har gjort det misstaget förut. Men i dag känns det som att jag i alla fall är där och sniffar på det normala livet igen.

Här är nystädat, jag sitter och kämpar med skolarbete (T.E.N.T.A!) och väntar på att maken skall komma hem från gymmet och ha med sig tvättmedel hem till mig så att jag kan tvätta. Dottern har kommit igenom första intervjun till ett jobb, och i dag är det "test-utbildning" för henne med förhoppningen att även komma igenom den.
I går var vi hela familjen på nästan normal (nåja...) middag hos mina föräldrar.
Och jag kan se att solen skiner utanför rutan.

Håll tummarna så är ni gulliga!