Att sörja över andras olycka

Under den senaste tiden har flera förhållanden i min bekantskapskrets spruckit.
Jag vet inte hur det kan gå till, men jag tar så illa vid mig. Blir nästan mer deppig än när mina egna tidigare förhållanden pajjat. Kanske är det så, att är det ens eget förhållande så känner man att det har varit dåligt ett tag. Att det inte är som förr. Jag själv har planerat och vetat om uppbrottet i månader innan, och uppbrottet har då varit ett steg ifrån något dåligt.
Gäller det då någon annan, så kanske jag har trott att allt varit bra, att de har ett fint förhållande. Och då kommer uppbrottet som en blixt från klar himmel för oss utomstående.

Själv så har jag det bättre än någonsinn i mitt förhållane! =)