Efter det där äckligt bittra inlägget i går kväll fick jag mig verkligen en tankeställare.
En (mycket avlägset) bekant la ut en bild på facebook. Hon log strålande in i kameran med en stor blombukett. Hjässan hennes var kal. Hon har en långt framskriden cancer, som det är tveksamt om det går att bota. Ändå strålande glad, och så positiv.
Så tittade jag inåt i mig själv, som satt där bitter, ensam och ledsen. Jag har ju verkligen förutsättningarna för total lycka, men i går var den som bortblåst.
Jag förstår ju att det hänger på mig själv. Ingen annan kan ge mig lycka, jag måste finna den själv. Den går heller inte att köpa. Jag måste starta med mig själv!!
Vad gör jag enbart för andras skull? Utan egen vinning? Utan baktanke?
Lever jag verkligen så som jag vill göra?
Vad är det som är viktigt här i livet?
Vad är viktigt för mig?
Vilken sorts människa vill jag vara?
Så sant så....
SvaraRaderaÖnskar dig en underbar helg. Norrbottenskramar
tack söta du!
SvaraRaderaDet är ju så att alla utgår ifrån sig själva och vad de behöver just NU. Jag som har haft cancer har blivit krävande igen fast att jag inte var det när jag hade cancer. Det är ju så att när man har en framtid har man även krav, vilja om hur det ska vara osv. Men när man har cancer är man glad för varje minut man får. Så det är inget du ska ha dåligt samvete för. Du är bara mänsklig att ha en önskan och vilja! Att jag börjat att ta plats och vill ha en talan igen är ett tecken på att jag tror att jag är frisk. Men visst vill vi alla vara goda människor och vara tacksamma för det vi har/får. Men människan strävar alltid efter mer.
SvaraRaderaKram!
Ja, det är väl egentligen en viktig överlevnadsinstinkt... men ändå, jag har att jobba på!
Radera<3