Lika samma ju!

Jag lämnade en kommentar förut på ett inlägg hos Linda.K. Sen spånade jag vidare lite...

På jobbet är jag ju gruppledare. Det är jag som fördelar arbetsuppgifter, och ser till att saker blir gjorda. Ibland (Absolut inte alltid!) innebär det mycket tjat. Och det är svårt för mig att kunna "släppa" uppgifter som måste bli gjorda. jag skriver upp saker i almanackor, planerar, påminner...
Peppar, skall få folk att kunna jobba ihop, och dra åt samma håll.

Sen stämplar jag ut, alltsom oftast en bra stund efter vad som står på schemat, och åker hem.
För att skriva listor, planera, skriva i almanackor, påminna, peppa...
I går var det köksrenovering som var på tapeten (!) (Igen). Jag satt med datorn vid köksbordet, letade köksluckor, handtag och gångjärn. Räknade, mätte och planerade. Under tiden lagade maken mat. (Matlådor till i dag åt sig själv och sonen, jag kör 5:2 i dag.) (Sen skall jag bestämma nån dag som vi skall åka till Ikea, så jag kan fortsätta mäta o räkna där.)
Det tog ungefär lika lång tid, men gissa vem som kände dåligt samvete för att hen inte "gjort något"??
Och gissa vem som nu har diskat?
Sen är det tjat om jobbsökande, papper till a-kassan, om att ringa till det där jobbet, kolla lägenheter.
Tala om att du måste städa (sonen), för det tycker jag hör till när man bor hemma gratis och är arbetslös! Visa VAR det skall städas, påminna igen o.s.v.

Det känns som att jag är gruppledare 24/7...
Synd bara att jag inte får lön för alla timmarna!