söndag 2 mars 2014

Som att vi är otrogna!

I går var det ju den årliga parbowlingen, som alltid lika kul!
I år hade vi med ett nytt par ("par 2"), som även var hit innan, vid 12.30,  på lite bubbel och plock innan vi åkte till grannstaden.
Kvällen avslutades sedan (via Donken) hemma hos dem, och maken och jag knallade hemåt strax efter 2.
eftersom jag även jobbade några timmar på morgonen vart det en ordentligt lång dag. Ändå slutade maken och jag i B-final, om än sist där, så det gick gick riktigt bra!

Nu till dilemmat... Paret som var med i går är egentligen ett annat kompispars vänner...
Kompisarna, par 1, har vi känt och umgåtts med i många år, vi bor även grannar. Fast vi har mer och mer tröttnat på dem, de vill aldrig hitta på nåt, de bråkar alltid sinsemellan, hon har alkoholproblem o.s.v...
Sen nu de "andra", par 2. De har vi haft barn med i samma klass i alla år, men aldrig umgåtts med. Förutom träffat nån gång inne hon vännerna 1. Fast de gångerna har vi känt att det "klickat" mellan oss. Det har även de känt, och det senaste året har vi träffat dem själva flera gånger. Det har visat sig att även de tröttnat stort på par 1.
I går kunde vi bjuda hem dem innan tack vare att par 2 är borta över helgen, annars hade det ju inte funkat eftersom vi bor grannar.
Vi pratade om dilemmat i går, och om att det känns fel att "gå bakom ryggen" på par 1. Men vi känner ändå att vi inte kan köra öppet, för att de är sådana som då hade blivit så innihellskottas sura då. Och vi skall ju ändå fortsätta att vara närmsta grannar.
Det känns inte alls bra, och vi får se hur vi kommer att lösa det här. För fortsätta att umgås, det vill vi absolut!

Hur skulle ni ha gjort?

8 kommentarer:

  1. OJ så knäppt... vet inte hur vi skulle gjort.. det tål att funderas på. Känns som att det måste skötas snyggt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Precis! Frågan är bara hur...

      Radera
  2. Förstår dilemmat... Verkligen svårt men tänk såhär - livet är för kort att inte göra vad man helst vill. Vill ni umgås med det nya paret så gör det! Kan ni inte ses hemma hos det andra paret så slipper grannarna se? Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. jo, det är klart... och de har även varit hos oss på Solsidan... Men det känns inte bra.

      Kram!

      Radera
  3. Oj, svårt! Men jag hade nog försökt "smyga in" att man umgås med de nya vännerna utan de andra.
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jättesvårt. Men en bit på vägen kan vara att par 1 aldrig längre vill göra något. Så om vi bjuder in dem (ovetandes om att vi även bjudit in par 2) så kommer de antagligen inte. Då kan de ju faktiskt inte säga nåt om att par 2 vart hos oss. Kan va en början...

      Radera
  4. Det ena behöver nödvändigtvis inte utesluta det andra. Vi är ju vuxna människor och behöver ibland fatta svåra beslut. Kanske får det andra paret sig en tankeställare och vaknar till. Kanske inte. Men jag förstår ert dilemma.

    Nu ska jag läsa in mig på dina inlägg om mindfulness. Gillar det starkt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo, visst skulle vi kunna bita i det sura äpplet och köra öppet. Men nu är det så att det är inte bara äpplet som är surt... utan jag vet att par 1 skulle ställa till ett hellsicke då! Vet inte om det skulle funka att bo kvar...

      Radera